karolina

Man skulle väl kunna säga att bloggen är lite avställd tills väntande inspirationstider., tills dess finns jag på facebook....

För övrigt har jag fått nytt jobb =)

och har fullt upp med att driva mitt företag vid sidan om, som vanligt mycket att göra men nu har jag i alla fall fått mina två examen.

Är det jag som överdriver eller håller världen på att springa in i en förändring som vi inte riktigt förstår och ser konsekvsenserna av eftersom internet och mobiler är något så nytt.
Men det finns vissa ingredienser såsom frihet som också borde höras som argument. Friheten att välja, friheten att inte vara kontrollerad, att vara fri att göra vad man vill utan att bli kontrollerad.
Jag vill få välja om jag vill leva i Big brother i så fall, inte se världen omkring mig förvandlas till Big brother huset.

Jag kanske har fel, men jag har en magkänsla att detta är påväg emot ett mål och när vi nått det målet så går det inte längre att vända om. Vi kommer inte kunna säga ifrån då för då är vår frihet borta.
Problemet är ju att allt inte är svart eller vitt, och det är så svårt att urskilja nyansen fören skepnaden av ens val tagit form.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/euvalet/article4927263.ab

ännu mer dålig "reklam" om man säger så. Det känns nästan som att man ser hemska sjukdomar som mer positiva än tonårsgraviditeter, att de barnens existens är fel och fult och något som borde plockas bort,


http://www.aftonbladet.se/wendela/article3682659.ab

Jag inser nu att FRA inte får läsa vanliga brev, så med andra ord är terrorister fria att skriva gamla hederliga brev?


en tår för alla människor i georgien =(

Så var vi där. När alla inte vågar tala därför att någon man tror är smartare säger att man ska vara tyst och inte längre känna efter inom sig själv vad som är rätt.


tror du att detta är rätt? Fråga dig själv. Sök kunskap och vägra acceptera tystheten och ignorasen. Låt ingen tala om för dig att integritet inte är viktigt för demokrati och att hotet mot demokratin är större inifrån än utifrån i samma andemening.
Please tell me this is a dream.

Politiken är påväg in i ett vägsjäl där vi måste fråga oss: Vad händer vid ett generationsskifte? hur vill dessa nya vuxna ha världen?

Rädsla föder rädsla. Att misstänka alla betyder att vi låter rädslan verka fritt mellan oss. Låt istället frid få verka. Låt istället människorna själv forma livet utan att bli bevakade. För dialoger och debatter om rädslan så att vi kan få se dess sanna ansikte. För visst finns det alltid risker och faror omkring oss men det betyder inte att vi ska bilda en mur mellan människor som vi är rädda för. Vi måste prata inget annat leder till ett bra utfall.
allt annat leder till orättvisor och missförstånd och sann fara som växer gömd undan det som vill kontrollera det. Istället har vi då kontrollerat fel människor. Do you see my point?

Misstänksamhet föder misstänksamhet som sedan leder vidare till saker som rasism och diskriminering och maktstrukturer som vi inte upptäcker fören det är försent. Det har redan hänt på en massa ställen på jorden.

Jag tror att den viktigaste lösningen när det gäller vad som helst i en demokrati är att ha öppna dialoger. Annars har vi tagit bort själva syftet av det vi tror på av rädsla av att förlora det.

Är vi så jäkla rädda för muslimer verkligen? och ryssar?
varför pratar vi då inte med dom och lär känna varandra och kanske också äntligen inser den sanna innebörden av att leva i ett mångkulturellt samhälle. Jag vill se en dialog som leder till förståelse och den börjar först när människor börjar fråga varandra och tala om:
Vad är det vi är så rädda för?
På villket upplever vi oss hotade av andra kulturer?
Hur ser de olika kulturena faktiskt ut och vad kan det betyda för oss?

Vi måste bli ett oss med alla i vårt land. Det kan vi först när vi börjar prata. So tell me: vad är du så rädd för? Varför ger du upp hela stötestenen med demokrati på grund av rädsla?

Vad är det stora hotet?


Alla lika, alla lika mycket värda.

Karolina Johansson, Centerpartiet

Det är spännande dagar, med svåra diskussioner. Jag hoppas att man kommer rösta nej idag.

Utvecklingen av Växjö stad är fantastisk, efter många långa siskussioner om hur man ska lösa de för höga koldioxidhalterna i centrum antar jag att man kommit till en lösning eller åtminstånde ett förslag som jag tycker är såpass bra och spännande att man kan nämna det:

Växjö kommunfullmäktige beslutade på tisdagen att utnyttja sin förköpsrätt av fastigheten Ymer 2 för att bereda plats för en tunnel under järnvägen.

Vidare antar jag att man inom kort kommer inse fördelar med ett parkeringshus under nortulls parkering istället för under stortorget (om man nu menar allvar med att man vill sänka koldioxidhalterna.

Villka intressen man har.... man man är ju skapt som man är...


/Karolina Johansson

Om någon funderat över VAR I HELA VÄRDLEN karolina höll hus på stämman i år så var hon borta på grund av följande anledningar:
1. Min dotter har bara en barndom
2. Jag försöker hinna med min kärlek
3. Jag pluggar 150% och jobbar 40%

och för en gångs skull, helst supersjälviskt så valde jag att vara hemma och umgås med de som behöver mig och göra saker som behöver göras.
För nu ska mitt liv också börja levas.
För så mycket energi man legat ned för ingenting och för att till och med andra ska få äran för det.
Och så många kvällar man kunde ha glott på tv eller underhållt vänskapsrelationer som man offrade för my still big question: WHAT???? for WHAT????

inte ångersfull men fullt övertygad om att cuf kommer att få en allt mindre del av mitt liv för att lämna plats för min familj och mina vänner och annat som gör mig lycklig.


TJO

/ ex. ordförande, ex. superiallaväderständigtallertcufare =) så lycklig detta beslut gjort mig kunde man ju aldrig ana.

Jag tror på det jag skrev i förra inlägg..... jag tror att det är viktigt att bidrag går dit de ska, men jag tror också att det kunde öppnat för en debatt att höja barnbidraget för de som har det värst. Som jag skrivit länge, vi blir inte hörda vi ensamma föräldrar för vi har inte tid, pengar eller energi. Just därför blir vi överkörda. Och tyvärr ofta av de som inte har en aning om det de talar om, medelklass/överklass kärnfamiljer, unga män, överklassmänniskor utan barn osv. Ibland medvetet ibland omedvetet livrädda om att det blir sanning att alla familjer får mer likvärdiga rättigheter och värde i samhällets ögon. Rättvisa.
Jag tänker fortsätta tro att det finns en chans att vi blir hörda en dag.

Om man nu tänker att man kan använda barnbidraget som en klassskillnad mellan barn om man inkomstbeprövar det är urtramsigt egentligen. En massa ensamma mammor har bostadsbidrag och socialbidrag, tja allt de kan få för att ha råd med blöjor och billiga skor och havregrynsgröt. att höja barnbidraget för dem är ett sätt att få bort dem från bidrag som gör det svårt för dem att jobba sig uppåt och som VERKLIGEN är en väg in i lägre social status och som kan sätta staus på barn. INTE om man får bort en del av dem från de bidragen genom att ge dem det de förtjänar: den delen av skatten som faktiskt borde gå till de i behov en den och inte de som inte behöver det.

Lyssna på oss. Vi vet vad vi pratar om och jag kommer att fortsätta att låta den rösten bli hörd oavsett vad man kommit fram på en distriksstämma.
Oj vad argt det lät. Men det är naivt att tro att folk och folk är samma sak.
Men det är inte naivt att tro att jämlikhet är en verklighet som är långt ifrån den vi ser och lever i.


Alla olika men lika mycket värda.



thank you.




med en glimt i ögat


Karolina, matildas mamma, medlem i kollektivet sämjan, skolabarnomsorgspolitikier, byggnadsingejör på skanska, student.

I Sverige finns det många familjer som är helt beroende av barnbidraget, exempelvis sjukskrivna föräldrar, ensamstående föräldrar, föräldrar med utlänsk härkomst, unga föräldrar, föräldrar som bor i förorter osv. Det de alla har gemensamt är att de har låg inkomst (om man generaliserar) och barnbidraget är det som ibland gör att det går ihop sig ekonomiskt. Men jag tror inte på bidrag bara för bidragens skull. Höginkomsttagare som betelar mycket skatt måste också se att behovet av barnbidrag stryrs av familjens inkomst, alla behöver inte barnbidraget hellt enkellt. Precis som att vi tycker att det är rimligt att de som får sjukpenning också är sjuka och är i behov av detta så är det också rimligt att familjer som är i behov av barnbidrag får det och inte de andra som har pengar från annat håll.
Jag är övertygad om att samhället är medvetet om att alla inte behöver bidrag.
Bidragen är till för behov, detta för att hjälpa de som behöver hjälp (utan underbetoning på att det är dåligt att behöva hjälp ibland). Barnbidraget som är ett BIDRAG bör också styras på basen av ett behov hos familjen. Under förutsättningen att detta förslag inte leder till onödig byråkrati och att man noga överväger inkomsttaket så tror jag att detta är en viktig symbolisk prioritering. Bidrag och hjälp till de som behöver.

/Karolina Johansson, centerpartiet.

det känns lite tråkigt att inte vara ordförande längre faktiskt. Men har man småbarn och andra projekt på g. så har man.......

/karolina

Jag tror att det måste få finnas hyresrätter och att det måste fortsätta byggas sådana. VAR SKA DE BO SOM INTE HAR PENGAR NOG FÖR ATT BANKEN SKA BEVILJA DEM LÅN? nej. Vi kan inte slänga ut människor på gatan.
Hyresrätter är det enda alternativet för jättemånga människor som jobbar och sliter, som är arbetslösa eller sjukskrivna, det vill säga för medelsvensson. Vi måste värna om varandra och om dagen kommer som människor faktiskt står bostadslösa och man får återinföra fattighus igen så kommer jag gråta.
Gör inte det misstaget!

Jag tror på en sund blandning, detta är också ett bra sätt att få grepp om segerationen om man vill. Blanda tjusiga bostadsrätter med billigare hyresrätter hellt enkellt så kommer folk se mer av varandra och kanske inte vara lika rädda.


Jag har varit på stan idag och delat ut påskris från centerpartiet växjö. Lika trevligt som förra året! Jag fick till och med kramar av några tanter och fånig som jag är blev jag nästan lite rörd.

/Karolina som är småsjuk och skräpplig men glad efter en fin dag =)

Jag tror på att politiker ska vara goda förebilder.
Jag tror också på att solidaritet måste växa underifrån och upp ifrån folket.
Jag vet också att man måste ändra på klassificieringen av olika former av familjer.
Jag tror att vi måste jobba mot att förlänga föräldraförsäkringen på sikt.

Jag tror på att vi måste börja prata om svenskars ovilja att intergrera invandrare i samhället, vi måste också få upp ögonen för de regler vi faktiskt har och som kommer att förtsätta segregera människor så länge vi vill- eller åtminstånde tills vi ändrar oss.

Jag tror också att vi måste ha en skyddande lagstiftning i arbetslivet- kanske inte allt inom LAS behövs, men det behövs. För att det FINNS diskriminering i vårt samhälle och detta är ett sätt att skydda emot några av de vanligaste sätten detta yttrar sig,
Jag tror också att vi skulle kunna göra om turordningsregler, att facken bör vara uppbyggda annorlunda och faktiskt alltid jobba på arbetstagarens sida. Det ska vara omöjligt att jobba emot dem de företräder.

Jag tror också att vi måste ha ett grundstrygghetssystem kopplat till socialnormen och prövas emot regler som hyra, läkarvård osv såsom det görs för dem som har socialbidrag- men nu ska det gälla ALLA former av bidragstagare- inkl. föräldraförsäkringen skall aldrig kunna blir lägre än denna standars, inte heller sjukpenningen-

jag återkommer med mer sakfrågor.

/Från numera föredetta ordförande för cuf kronoberg som numera kandiderar till förbundsstyrelsen. TJOHEJ.

Att bero på jämställdhet så tror jag att vi glömt att uppskatta våra förskolor. Tänk! villka enorma möjligheter vi har! Kvinnor kan jobba eller studera (kom också ihåg att vi också har kostnadsfria utbildningar), fattiga som rika, eftersom dagisavgiften är så låg. VÄääääääldigt låg. För mig är den 60 kronor i månaden.

60 kronor är alltså priset för min jämställdhet, för att inte tvingas vara hemma som mamma. För visst kan man få vara hemma, men det måste vara ett val, precis som män har ett val. För jag tror att vi glömmer bort ibland att förskolan är en fantastisk sak.

Människor har gått i skola i flera år för att ta hand om våra barn. Och de lär barnen empati, samarbete och har pedagogiska utbidningar. De vet hur man ska hantera saker kring barn som man som föräldrer inte vet automatiskt. Vi känner våra barn, men jag tror att förskolan många gånger är bra på att lära barn att fungera i grupper och att utvecklas.

Det har pågått en diskussion i smålandsposten där man påstår att dagis är dåligt för barn. Man är hellt enkellt rädd för att man inte är bäst om man väljer att leva som stereotyp moder. Och känner att man måste tala om för de mammor som väljer att lämna sina barn på förskola att de är dåliga. Kanske önskar de kvinnorna att de själva hade valt att jobba. För jag vill faktiskt inte tro att man bara tror att man är bättre än andra. Många gånger gör kärnfamiljefruar sitt yttersta för att bevisa att just de gör rätt. Jag kunde gjort samma sak och säga att jag har rätt och att de har fel, att mitt barn mår bättre än deras och har en bättre uppfostran. Men det är ju för helvete ingen tävling. Alla gör sina val, gläds åt de som får möjligheten att göra vad man vill i sitt liv. Sluta dömma varandra och förstöra bara för att verka bättre själva. Det är en uppmaning!

Över huvud taget tror jag att många länder skulle behöva vårt dagis system. Detta för att kvinnor äntligen ska släppas ut ur sina hus och leva i världen och inte framför spisen, eller åtminstånde ha den möjligheten utan att kallas för dåliga föräldrar. Kvinnor måste få lämna dåliga män, de ska inte straffas för det. De ska inte straffas alls, vi ska ju hjälpa varandra egentligen. Men eftersom detta scenarie är så pass långt ifrån verkligheten så tänker jag i alla fall börja i det lilla och lovordna de svenska förskolorna! De har brister, men alla har brister. Men alla har samma rätt att vara bra som föräldrar även om man väljer att gå emot den många gånger dömmande normen: kärnfamiljen.

Kom ihåg: alla olika, men lika mycket värda.

Om jag någonsin kommer att leva i en kärnfamilj lovar jag här och nu att jag aldrig ska dömma de som aldrig gör det. Jag rekomenderar alla er där ute att också tänka igenom era fördommar.

/En otroligt stolt mamma samt en hellt fantastiskt lycklig byggordförande (till imorgon i alla fall när vi har ds stämma)

Att bero på jämställdhet så tror jag att vi glömt att uppskatta våra förskolor. Tänk! villka enorma möjligheter vi har! Kvinnor kan jobba eller studera (kom också ihåg att vi också har kostnadsfria utbildningar), fattiga som rika, eftersom dagisavgiften är så låg. VÄääääääldigt låg. För mig är den 60 kronor i månaden.

Priset för jämställdhet, för att inte tvingas vara hemma som mamma. För visst kan man få vara hemma, men det måste vara ett val, precis som män har ett val. För jag tror att vi glömmer bort ibland att förskolan är en fantastisk sak.

Människor har gått i skola i flera år för att ta hand om våra barn. Och de lär barnen empati, samarbete och har pedagogiska utbidningar. De vet hur man ska hantera saker kring barn som man som föräldrer inte vet automatiskt. Vi känner våra barn, men jag tror att förskolan många gånger är bra på att lära barn att fungera i grupper och att utvecklas.

Det har pågått en diskussion i smålandsposten där man påstår att dagis är dåligt för barn. Jag tror att man kanske är rädd för att ensamma mammor nu klarar sig bättre de första åren med barn. Många gånger gör kärnfamiljefruar sitt yttersta för att bevisa att just de gör rätt. Jag kunde gjort samma sak och säga att jag har rätt och att de har fel, ett mitt barn mår bättre än deras och har en bättre uppfostran. Men det är ju för helvete ingen tävling. Alla gör sina val, gläds åt de som får möjligheten att göra vad man vill i sitt liv. Sluta dömma varandra och förstöra bara för att verka bättre själva. Det är en uppmaning!

Över huvud taget tror jag att många länder skulle behöva vårt dagis system. Detta för att kvinnor äntligen ska släppas ut ur sina hus och leva i världen och inte framför spisen, eller åtminstånde ha den möjligheten uta att kallas för dåliga försäldrar. Kvinnor måste få lämna dåliga män, de ska inte straffas för det. De ska inte straffas alls, vi ska ju hjälpa varandra egentligen. Men eftersom detta scenarie är så pass långt ifrån verkligheten så tänker jag i alla fall börja i det lilla och lovordna de svenska förskolorna! De har brister, men alla har brister. Men alla har samma rätt att vara bra som föräldrar även om man väljer att gå emot den många gånger dömmande normen: kärnfamiljen.

Kom ihåg: alla olika, men lika mycket värda.

Om jag någonsin kommer att leva i en kärnfamilj lovar jag här och nu att jag aldrig ska dömma de som aldrig gör det. Jag rekomenderar alla er där ute att också tänka igenom era fördommar.

/En otroligt stolt mamma samt en hellt fantastiskt lycklig byggordförande (till imorgon i alla fall när vi har ds stämma)